Besök

12.06.2018 kl. 21:35

En massa har hänt sedan jag senast skrivit. Jag har haft besök från Finland (två gånger!), jag har rest runt landet (eller länder), jag har avslutat alla mina kurser på University of York, Pernilla har åkt hem och jag har börjat läsa A Song of Ice and Fire-serien för tredje gången och den här gången läser jag alla till slut, förfan. Jag har exakt en vecka kvar i York, och jag har fortfarande en massa att göra – måste städa mitt rum, byka mina kläder och mina lakan, packa, köpa födelsedagspresent åt Timo, ge bort mina kärl och böcker som jag inte vill ha... allt är bara en enda röra just nu. Och jag längtar .

Heidi kom hit i mitten av maj. Heidi är en barndomskompis som jag lärde känna när jag var åtta år gammal, när hennes familj flyttade in i huset mittemot. Jag är fortfarande bra kompis med henne och hennes storasyster, fastän vi alla har gått lite egna vägar – jag bor i Åbo, Heidi i Sverige och Erika i Helsingfors. Heidi är en rastlös människa, och hon ville inte bara se York – hon ville se allt.

Så i York gick vi på murarna, besökte York Dungeon, Castle Museum och deltog i en spökjakt, och vi beställde tåg- och flygbiljetter till både Edinburgh och Dublin. Jag blev släpad över båda städerna tills det gjorde ont i fötterna.

Fastän vi varit vänner så länge (vad blir det, 17 år?) är vi hemskt olika människor – Heidi vill se och uppleva allt, medan jag helst bara vill ta det lugnt och njuta av god mat och dricka och utsikter. I Edinburgh besökte vi Botanical Gardens, några pubar och Edinburgh Castle (som var dyrt), och i Dublin deltog vi i en guidad tur på norra sidan av stan och åkte på en sightseeingbuss när det började göra ont i fötterna.

En sak lärde jag mig under den här resan – jag vill aldrig mer bo på hostell, speciellt om jag måste dela rum med främlingar. Det är jobbigt.

Den första juni åkte jag till London för att träffa Olivia och Jannica, och med dem kollade vi musikalen Dreamgirls och gick på en guidad Harry Potter-tour genom stan (som ärligt sagt inte var så bra), och följande dag kom vi alla tillsammans till York. De verkade bli väldigt förtjusta i den här staden, och jag tror det var genom dem som jag första gången insåg hur fin den egentligen är. 

På måndagen kommer Timo, och på tisdagen åker vi tillsammans till London och tillbringar några dagar där innan vi flyger hem till Finland. Det ska bli så härligt att se honom igen, och så skönt att inte längre vara så långt ifrån varandra. Jag saknar Finland så otroligt mycket - och ju närmare datumet kommer, desto långsammare tycks tiden gå. Odottavan aika on pitkä, eller hur var det?

Ella Nordberg
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

Ella, 25 år, Åbo Akademi, språkstuderande.

 

Jag skapade den här bloggen som ett sätt att fördriva min tid under lovet på University of York, var jag tillbringar de sex första månaderna av 2018 på språkpraktik.

Jag tror det främst blir en kanal för mina tankar och åsikter, min vardag och mina problem. Vem vet, kanske jag kläcker ur mig något fiffigt.